Jag började faktiskt på ett inlägg igår (eller förrgår) men stannade halvvägs och kom på att jag inte skrev för min egen skull, jag orkade inte egentligen, så jag tog bort det! Men nu känner jag mig faktiskt illa tvungen när jag till och med blir trakaserad på sms pga att jag inte bloggar! Vart är världen påväg!?

Lovet har gått alldeles för fort och jag känner inte att jag hunnit med allt jag skulle velat. Men jag har ändå lyckats haft jävligt roligt måste jag säga. Fjällen med Alissa och Julia var katafuckingstrof! Vi hade jävligt kul och jag skrattade åt mycket, men jag ska fan ha en stor klapp på axeln att jag inte bröt ihop någon gång. Alissa ansträngde sig ordentligt i backen och jag är stolt över min lilla kämpare, däremot kan jag ej säga samma sak om Julia..

Jag och mamma drog med dom ut på långfärds skidor sista dagen och det gick väl sådär i början, det var uppför hela tiden vilket är jävligt jobbigt. I nedförsbacken var Alissa en hjälte! Kastade sig ut och tyckte att det var mycke roligare än slalom. Men så Julia.. börjar med att ta 20 minuter på sig att komma upp från första vurpan. Jag höll på att få panik kan jag säga när jag fick springa upp för hela backen jag kämpat mig ner för och hjälpa henne! Ännu ett utbrott fick hon påväg tillbaka, då knäpper hon av sig skidorna, sätter sig ner i snön, börjar gråta, ringer sin mamma och skriker att hon inte orkar med. Måste jag till lägga att detta hände mitt ute i skogen? Det kan inte komma någon taxi att hämta en där, man måste åka! Det började dessutom bli mörkt..

Jag fick stanna ett tag och mata min vän med kexchoklad, ge henne vatten och muta henne med ciggen jag hade hemma i huset. Då gick det, ett tag till iallafall. Jag kan ju avrunda denna story med att säga att min mamma (som åkte vasaloppen igår!) åker 1 mil på ca en timma. Vi, åkte 7 km på fem..! Då förstår ni säkert vilket elende jag utsatte mig själv för! Lyckligtvis kom vi hem ordentligt och gladde oss åt vilket ordentligt jävla träningspass det var!